Kattsnack!

Jag har en kastrerad honkatt ”Prinsessan på ärten” 2,5 år gammal, som behöver en kompis, för hur mycket jag än försöker aktivera henne, så märker jag att jag inte räcker till riktigt. Så jag har på prov tagit en hittekatt (kastrerad, ca 3 år). Tyvärr så hatar hon blotta anblicken av Newbie och ännu efter flera veckor av försiktig introduktion (enligt alla konstens regler, inkl Feliway adapter) så anser hon att han inte har här att göra. Jag törs ännu inte med gott samvete ha dem lösa tillsammans dygnet runt i lägenheten, för Newbie börjar nu bli rädd för min arga tjej.

I sammandrag går det till så här när de träffas:
Prinsessan rusar på, högt skrikande, eller snarare ylande, och så blir det en liten skärmyttsling (dock utan direktkontakt) varpå Newbie morrande sätter sig i någorlunda säkerhet. Prinsessan sätter sig sedan ca 30-50 cm därifrån och verkar nästan lugn (kan t o m tvätta sig och för övrigt verka nästan omedveten om att Newbie sitter hunsad alldeles nära) så kan de sitta i flera timmar, omväxlande med att hon skriker resp han morrar tillbaka. Jag försöker att ge dem godis när de sitter ”snällt” med varandra som uppmuntran, vilket båda går med på, dock kan Prinsessan ibland inte hålla sig från att morra då Newbie äter sitt. När de har suttit så i några timmar så brukar min katt bli väldigt glad åt att bli ”hämtad” av mig och går mycket värdigt därifrån dock ibland under morr (mest för att jag är där – vilket verkar boosta hennes självförtroende alt hon vill försvara mig?).

Är hon mest rädd eller mest aggressiv tror ni?

Prinsessan är född i en kull med mamma, flera syskon samt en ”styvpappa”, flyttade till mig vid 12 v och har aldrig blivit illa behandlad, vare sig av människor el katter. Dock så är hennes mamma ganska ”bossig” vet jag.

Jag undrar om detta någonsin kommer att att funka så att de blir kompisar – eller är vapenvila det bästa man nånsin kan hoppas på?