De sex viktigaste tipsen är:

Ljus
Fota helst i dagsljus, utomhus. Blixt gör bilden platt och tråkig, och kan skrämma ditt djur.

Ögonen
Fokusera på ögonen!

Rätt nivå
Sätt dig på huk och hamna i samma nivå som djuret du fotar.

Fixa uppmärksamheten
Få ditt djur att fokusera på ett ljud eller något annat intressant.

Fånga personligheten
Försök fånga husdjurets personlighet i bilden. Djur i rörelse bör du fota med kameran på kort slutartid så att du slipper suddig oskärpa.

och till sist,

Tålamod
Om ditt djur fått tid att vänja sig vid kameran så är chansen större att du lyckas fånga ett naturligt ögonblick. Kattens morgonsträckning eller hundens gäspning blir en rolig och annorlunda bild. Hellre än att ta en bild för lite, är det bättre att ta många bilder och rensa bort de dåliga i efterhand.

Men i morse var första ggn som Sessan inte rusade i fyrsprång med hög svans för att ge Newbie hans sedvanliga utskällning och smocka! Idag var det nog mer kort trav, medelhög svans och elaka blickar samt efter en stund lite ”bad language” det har dock inte varit nån riktigt högljudd skärmyttsling idag. Men det beror nog till stor del på att de tillbringar så mycket tid som mäjligt på helt olika ställen just nu (balkong resp under sängen). Naturligtvis frivilliga platser att vistas på.

Igår kväll åkte han dock på däng och utskällning så det ekade i trappen där jag bor (jag väntar nästan på att djurskyddsinspektören ska dyka upp så som det har låtit härifrån de senaste veckorna)! Kanske borde städa utifall att :0

Jag hade varit och handlat lite på centrum. Då jag låste upp dörren hann jag inte ens ta ett steg in förrän ett högt skrik skär genom luften och stackars Newbie som hade glömt att han nu delade lägenheten på heltid med Sessan fick en rejäl utskällning och blev bortjagad av en som trodde att han antagligen skulle äta upp all maten (spelar inte nån roll om det finns ätbart för katter i kassen eller ej) då allt är hennes enligt §1 och är det inte hennes så träder §2 ikraft: se §1… Typ.

Egentligen har jag ju gett upp, men eftersom Newbie fortfarande är kvar, så försöker jag ändå att få dem att komma överens. Det går sådär. Nu har jag dem iaf tillsammans i hela lägenheten, dagtid, sedan några dagar. Nattetid orkar jag inte ha två stridande katter, även om jag tror att Newbie skulle hålla sig undan från sängen, men han bör ju kunna ta sig runt i lägenheten utan att riskera att bli ”påhoppad o/e utskälld” Sovrummet har nämligen två dörrar mot olika rum så det är svårt att smyga förbi utan att det märks.

För det mesta håller sig Newbie undan på ställen där han har ryggen fri, så att säga. Med jämna mellanrum får han nämligen en snyting eller två av ”Prinsessan på ärten” och en massa ”nedsättande”  (antar jag  ) högljudda kommentarer, dvs hon skriker högljutt samtidigt som hon försöker ge honom snytingen (Undrar vad mina grannar tror pågår). Han gillar nog inte alls henne nu (tror jag) utan morrar tillbaks och försöker aldrig att närma sig. Han har fått för mycket ”däng” Dock har det aldrig blivit blod eller sår på någon av dem ”ta i trä” vilket väl är den enda glädjen i sammanhanget. Mest pga att han är en katt som viker sig utan undantag emot henne och andra dominanta katter.

Ibland misstänker jag dock att Prinsessan Sötnos faktiskt skulle vilja bli kompis för då är hon helt (?) lugn och verkar vilja ta kontakt som inte innebär bråk, men då är ju han nu så ”betingad” på bråk att han inte tillåter att hon närmar sig, utan morrar och väser när hon passerat hans säkerhetszon. Ibland kan de dock ligga på ett par meters håll och ”ignorera” varandra. Oftast efter ett utbrott som klingat av.

Vad tror ni, kan det gå eller kommer de i bästa fall att bara tolerera varandra. Det har nu gått en månad innan jag tordes/orkade börja ha dem tillsammans heltid (dagtid).

Den verksamma beståndsdelen i all ättika är ättiksyra men halten varierar. I den ättika man kan hitta i livsmedelsbutiken är dock 24% den högsta tillåtna halten. Idag används ättika (ättiksyra) främst inom kem-teknisk industri och framställningen sker då på industriell-kemisk väg. Inom livsmedelsindustrin framställs ättika biologiskt genom fermentation, vilket utgör ca 10% av världsproduktionen av ättika.

Förutom all matlagning där ättika används, så är den ett praktiskt hjälpmedel i hushållet, med mycket goda miljöegenskaper, effektivt och ekonomiskt. Med ättika rengör man utemöbler, skor och kattlådor, fjällar fisk och tar bort ogräs samt botar hicka! Allt enligt väl beprövade tips från husmödrar i alla tider. Om ättikans många användningsområden, och mycket mer, kan man läsa på Perstorps webbsajt. Där finns även pdf-foldermed alla fiffiga tips samlade.

Urinavlagringar i kattlådan kan vara svåra att få bort. Häll ättika 24% på de områden där avlagringarna finns och skrubba med borste. Tvätta sedan som vanligt. Voila!

Källor
http://www.perstorpattika.com
http://en.wikipedia.org/wiki/Acetic_acid
http://en.wikipedia.org/wiki/Vinegar

by Crystal Ward Kent (Copyright 1998 – All Rights Reserved)

When you bring a pet into your life, you begin a journey — a journey that will bring you more love and devotion than you have ever known, yet also test your strength and courage. If you allow, the journey will teach you many things, about life, about yourself, and most of all, about love. You will come away changed forever, for one soul cannot touch another without leaving its mark. Along the way, you will learn much about savoring life’s simple pleasures — jumping in leaves, snoozing in the sun, the joy of puddles, and even the satisfaction of a good scratch behind the ears.

If you spend much time outside, you will be taught how to truly experience every element, for no rock, leaf or log will go unexamined, no rustling bush will be overlooked, and even the very air will be inhaled, pondered, and noted as being full of valuable information. Your pace may be slower — except when heading home to the food dish — but you will become a better naturalist, having been taught by an expert in the field.

Too many times we hike on automatic pilot, our goal being to complete the trail rather than enjoy the journey. We miss the details — the colorful mushrooms on the rotting log, the honeycomb in the old maple snag, the hawk feather caught on a twig. Once we walk as a dog does, we discover a whole new world. We stop; we browse the landscape; we kick over leaves, peek in tree holes, look up, down, all around. And we learn what any dog knows: that nature has created a marvelously complex world that is full of surprises, that each cycle of the seasons brings ever-changing wonders, each day an essence all its own.

Even from indoors you will find yourself more attuned to the world around you. You will find yourself watching summer insects collecting on a screen (How bizarre they are! How many kinds there are!), or noting the flicker and flash of fireflies through the dark. You will stop to observe the swirling dance of windblown leaves, or sniff the air after a rain. It does not matter that there is no objective in this; the point is in the doing, in not letting life’s most important details slip by.

You will find yourself doing silly things that your pet-less friends might not understand: spending thirty minutes in the grocery aisle looking for the cat food brand your feline must have, buying dog birthday treats, or driving around the block an extra time because your pet enjoys the ride. You will roll in the snow, wrestle with chewie toys, bounce little rubber balls till your eyes cross, and even run around the house trailing your bathrobe tie — with a cat in hot pursuit — all in the name of love.

Your house will become muddier and hairier. You will wear less dark clothing and buy more lint rollers. You may find dog biscuits in your pocket or purse, and feel the need to explain that an old plastic shopping bag adorns your living room rug because your cat loves the crinkly sound.

You will learn the true measure of love — the steadfast, undying kind that says, ”It doesn’t matter where we are or what we do, or how life treats us as long as we are together.” Respect this always. It is the most precious gift any living soul can give another. You will not find it often among the human race. And you will learn humility. The look in my dog’s eyes often made me feel ashamed. Such joy and love at my presence. She saw not some flawed human who could be cross and stubborn, moody or rude, but only her wonderful companion. Or maybe she saw those things and dismissed them as mere human foibles, not worth considering, and so chose to love me anyway.

If you pay attention and learn well, when the journey is done, you will not be just a better person, but the person your pet always knew you to be — the one they were proud to call beloved friend.

I must caution you that this journey is not without pain. Like all paths of true love, the pain is part of loving. For as surely as the sun sets, one day your dear animal companion will follow a path you cannot yet go down. And you will have to find the strength and love to let them go. A pet’s time on earth is far too short — especially for those that love them. We borrow them, really, just for awhile, and during those brief years they are generous enough to give us all of their love — every inch of their spirit and heart, until one day there is nothing left.

The cat that only yesterday was a kitten is all too soon old and frail and sleeping in the sun. The young pup of boundless energy wakes up stiff and lame, the muzzle now gray. Deep down we somehow always knew this journey would end. We knew that if we gave our hearts they would be broken. But give them we must for it is all they ask in return. When the time comes, and the road curves ahead to a place we cannot see, we give one final gift and let them run on ahead — young and whole once more.
”Godspeed, good friend,” we say, until our journey comes full circle and our paths cross again.

Jaha, så har jag provat vanilj (vaniljsocker med äkta vanilj) som jag pudrade in dem rejält med och det funkade inte. Om något, så upplevde jag det som om Prinsessan blev ändå argare.

Men de luktar gott iaf…

Nu ger jag upp.

På HittekatteriFokus kan man just nu följa ett grymt vanvårdsfall där sofia_85 räddat tre katter (dock, en fick avlivas) från en missbrukare.

Eftersom hon gör detta fristående från katthem/organisationer (förutom det hon själv driver på privat basis) så skulle jag vilja uppmana alla som kan, att skänka en liten slant (ingen summa är för liten). Själv lägger jag min CINT-peng, 100 kr, som jag tjänat ihop gnm att svara på CINT-enkäter.

Jag har definitivt inte mycket pengar över när räkningarna är betalda, men som det heter ”alla kan göra något, ingen kan göra allt” och Sofia gör definitiv allt som står i hennes makt och mer därtill för dessa katter.

Hennes stödhem heter Mossemarkens och bankgiroNr är:
Swedbank, Sofia Gustavsson. Clearnr 8368-3   983501191-8 (Uppgift hämtat från hennes hemsida)

Mina 50 ören!

Försökt hela helgen att stå ut med ”kalabaliken” dvs, skrikandet, morrandet och skenattackerna, ihopp om att någon form av acceptans ska infinna sig. Men – icke sa Nicke. Dock så har det varit stunder då Prinsessan ändå verkat att ignorera Newbie och mitt hopp har tänts, och jag har då tänkt att kanske kanske kommer hon att börja tillåta honom att samexistera. För att nån timme senare vara tillbaks på ruta 0. Jag har dock inte haft dem tillsamman konstant, utan efer några timmar har jag separerat dem för mat, vatten och vila. Vilket båda uppskattar… Inte heller nätterna är de ihop, för då skulle jag nog varken jag eller grannarna få någon sömn.

I morse när de träffades kastade hon sig efter honom högt skrikande och (i vanlig ordning) jagade in honom i under en fotölj. Han morrar, och hon morrar och skriker. Enda trösten är att det inte blir regelrätta slagsmål. Vilket jag antar bero på att han är så pass undergiven.

Idag ska jag nog försöka få tag på äkta vanilj (stång?) och gnida in dem med, för det lär användas med framgång i USA av shelters, för att sätta ihop katter som inte gillar varandra. Det finns väl i närmasta matvarubutik, antar jag.

Katt-aggressivitet är inte kopplat till rangordning på samma sätt som hos ex v hund, då katter inte har samma sociala hierarki. Katters aggressivitet är snarare territoriebunden. Enligt den sak-kunskap jag inhämtat ska man eg inte låta dem träffas när de beter sig som mina gör. Å andra sidan är det ju så de flesta gör (vad jag förstår), dvs släpper ihop katterna ganska snabbt och låter dem göra upp. Vilket i de flesta fall går bra.

Förr eller senare.