Oj! Ett steg fram och ett tillbaks är väl hur man kan beskriva situationen just nu.

Men i morse var första ggn som Sessan inte rusade i fyrsprång med hög svans för att ge Newbie hans sedvanliga utskällning och smocka! Idag var det nog mer kort trav, medelhög svans och elaka blickar samt efter en stund lite ”bad language” det har dock inte varit nån riktigt högljudd skärmyttsling idag. Men det beror nog till stor del på att de tillbringar så mycket tid som mäjligt på helt olika ställen just nu (balkong resp under sängen). Naturligtvis frivilliga platser att vistas på.

Igår kväll åkte han dock på däng och utskällning så det ekade i trappen där jag bor (jag väntar nästan på att djurskyddsinspektören ska dyka upp så som det har låtit härifrån de senaste veckorna)! Kanske borde städa utifall att :0

Jag hade varit och handlat lite på centrum. Då jag låste upp dörren hann jag inte ens ta ett steg in förrän ett högt skrik skär genom luften och stackars Newbie som hade glömt att han nu delade lägenheten på heltid med Sessan fick en rejäl utskällning och blev bortjagad av en som trodde att han antagligen skulle äta upp all maten (spelar inte nån roll om det finns ätbart för katter i kassen eller ej) då allt är hennes enligt §1 och är det inte hennes så träder §2 ikraft: se §1… Typ.

Liten uppdatering!

Egentligen har jag ju gett upp, men eftersom Newbie fortfarande är kvar, så försöker jag ändå att få dem att komma överens. Det går sådär. Nu har jag dem iaf tillsammans i hela lägenheten, dagtid, sedan några dagar. Nattetid orkar jag inte ha två stridande katter, även om jag tror att Newbie skulle hålla sig undan från sängen, men han bör ju kunna ta sig runt i lägenheten utan att riskera att bli ”påhoppad o/e utskälld” Sovrummet har nämligen två dörrar mot olika rum så det är svårt att smyga förbi utan att det märks.

För det mesta håller sig Newbie undan på ställen där han har ryggen fri, så att säga. Med jämna mellanrum får han nämligen en snyting eller två av ”Prinsessan på ärten” och en massa ”nedsättande”  (antar jag  ) högljudda kommentarer, dvs hon skriker högljutt samtidigt som hon försöker ge honom snytingen (Undrar vad mina grannar tror pågår). Han gillar nog inte alls henne nu (tror jag) utan morrar tillbaks och försöker aldrig att närma sig. Han har fått för mycket ”däng” Dock har det aldrig blivit blod eller sår på någon av dem ”ta i trä” vilket väl är den enda glädjen i sammanhanget. Mest pga att han är en katt som viker sig utan undantag emot henne och andra dominanta katter.

Ibland misstänker jag dock att Prinsessan Sötnos faktiskt skulle vilja bli kompis för då är hon helt (?) lugn och verkar vilja ta kontakt som inte innebär bråk, men då är ju han nu så ”betingad” på bråk att han inte tillåter att hon närmar sig, utan morrar och väser när hon passerat hans säkerhetszon. Ibland kan de dock ligga på ett par meters håll och ”ignorera” varandra. Oftast efter ett utbrott som klingat av.

Vad tror ni, kan det gå eller kommer de i bästa fall att bara tolerera varandra. Det har nu gått en månad innan jag tordes/orkade börja ha dem tillsammans heltid (dagtid).

Jaha, så har jag provat vanilj (vaniljsocker med äkta vanilj) som jag pudrade in dem rejält med och det funkade inte. Om något, så upplevde jag det som om Prinsessan blev ändå argare.

Men de luktar gott iaf…

Nu ger jag upp.

Prinsessan på ärten vägrar konsekvent att dela med sig.

Försökt hela helgen att stå ut med ”kalabaliken” dvs, skrikandet, morrandet och skenattackerna, ihopp om att någon form av acceptans ska infinna sig. Men – icke sa Nicke. Dock så har det varit stunder då Prinsessan ändå verkat att ignorera Newbie och mitt hopp har tänts, och jag har då tänkt att kanske kanske kommer hon att börja tillåta honom att samexistera. För att nån timme senare vara tillbaks på ruta 0. Jag har dock inte haft dem tillsamman konstant, utan efer några timmar har jag separerat dem för mat, vatten och vila. Vilket båda uppskattar… Inte heller nätterna är de ihop, för då skulle jag nog varken jag eller grannarna få någon sömn.

I morse när de träffades kastade hon sig efter honom högt skrikande och (i vanlig ordning) jagade in honom i under en fotölj. Han morrar, och hon morrar och skriker. Enda trösten är att det inte blir regelrätta slagsmål. Vilket jag antar bero på att han är så pass undergiven.

Idag ska jag nog försöka få tag på äkta vanilj (stång?) och gnida in dem med, för det lär användas med framgång i USA av shelters, för att sätta ihop katter som inte gillar varandra. Det finns väl i närmasta matvarubutik, antar jag.

Den här helgen har jag bestämt mig för att försöka hålla ut. Dvs Prinsessan och Newbie ska få vistas tillsammans i lägenheten så mycket som möjligt. Jag får helt enkelt försöka stå ut med att de skriker och morrar åt varandra. Så länge de inte slåss så får man väl hoppas att de ändå kommunicerar på nåt sätt och ”gör upp” om vem som bestämmer (som om det nu skulle råda någon tvekan om det…).

Katt-aggressivitet är inte kopplat till rangordning på samma sätt som hos ex v hund, då katter inte har samma sociala hierarki. Katters aggressivitet är snarare territoriebunden. Enligt den sak-kunskap jag inhämtat ska man eg inte låta dem träffas när de beter sig som mina gör. Å andra sidan är det ju så de flesta gör (vad jag förstår), dvs släpper ihop katterna ganska snabbt och låter dem göra upp. Vilket i de flesta fall går bra.

Förr eller senare.

Jag har en kastrerad honkatt ”Prinsessan på ärten” 2,5 år gammal, som behöver en kompis, för hur mycket jag än försöker aktivera henne, så märker jag att jag inte räcker till riktigt. Så jag har på prov tagit en hittekatt (kastrerad, ca 3 år). Tyvärr så hatar hon blotta anblicken av Newbie och ännu efter flera veckor av försiktig introduktion (enligt alla konstens regler, inkl Feliway adapter) så anser hon att han inte har här att göra. Jag törs ännu inte med gott samvete ha dem lösa tillsammans dygnet runt i lägenheten, för Newbie börjar nu bli rädd för min arga tjej.

I sammandrag går det till så här när de träffas:
Prinsessan rusar på, högt skrikande, eller snarare ylande, och så blir det en liten skärmyttsling (dock utan direktkontakt) varpå Newbie morrande sätter sig i någorlunda säkerhet. Prinsessan sätter sig sedan ca 30-50 cm därifrån och verkar nästan lugn (kan t o m tvätta sig och för övrigt verka nästan omedveten om att Newbie sitter hunsad alldeles nära) så kan de sitta i flera timmar, omväxlande med att hon skriker resp han morrar tillbaka. Jag försöker att ge dem godis när de sitter ”snällt” med varandra som uppmuntran, vilket båda går med på, dock kan Prinsessan ibland inte hålla sig från att morra då Newbie äter sitt. När de har suttit så i några timmar så brukar min katt bli väldigt glad åt att bli ”hämtad” av mig och går mycket värdigt därifrån dock ibland under morr (mest för att jag är där – vilket verkar boosta hennes självförtroende alt hon vill försvara mig?).

Är hon mest rädd eller mest aggressiv tror ni?

Prinsessan är född i en kull med mamma, flera syskon samt en ”styvpappa”, flyttade till mig vid 12 v och har aldrig blivit illa behandlad, vare sig av människor el katter. Dock så är hennes mamma ganska ”bossig” vet jag.

Jag undrar om detta någonsin kommer att att funka så att de blir kompisar – eller är vapenvila det bästa man nånsin kan hoppas på?